Äntligen hemma!

Sällan har det varit så härligt att komma hem till Sverige som denna gång. Vi landade på Arlanda på juldagen. Det var vitt och kallt och alldeles underbart! Julmaten var klar och fanns i massor som vanligt, det vara bara att sätta igång och frossa. Extra fint var det att spendera julen med familjen eftersom:

1. Jag och Amrit gifte oss i Nepal den 8 december!

2. Jag är gravid och ska ha en liten bebis runt den 10 maj!

Efter några dagar i Stalbo med snöskottande och matätande åkte vi hem till Risholn, Dala-Floda. Här är vi nu i det härliga lilla huset och livet ser ut så här:

På förmiddagarna är Amrit i skolan och lär sig svenska och jag jobbar framför datorn. Sen blir det lunch och sen är vi ute i vår egen lilla skidbacke utanför huset nästan varje dag. Amrit älskar snön som tur är -
och det gör jag med! Sen blir det lite datorjobb och läxläsning innan middag och sen TV på kvällen – sådana där härliga ”svenska” program som bygglov och let´s dance och så filmer förstås. Några favoriter har varit ”Den enfaldige mördaren” och ”Arn”. Så otroligt skönt att ligga och trängas i soffan på kvällarna.

Vi träffar vänner också förstås, och det är extra roligt när man har varit borta. Karin och Jullan har varit förbi med sin nya bil. Dem bjöd vi på daal bhat och de provade att äta med händerna nepali style vilket var populärt. Jessica och Jenny och barnen var här och grillade korv och åkte pulka en dag. Vi spenderade nyår med nepalesiska Santosh och Susanna och Olle och Shumin. Var och fikade hos Mia i djurås häromdagen, myspys,  och Amrit har varit ute och halkkört med Olle på Kvarnsjön.

Livet är härligt. Extra härligt när det sparkar i magen!

Från höjdsjuka till vilda forsar

Har haft ett par lugna sköna dagar i Pokhara efter en härlig vandring som dock för vissa i gruppen resulterade i både höjd- och magsjuka. Men allt ändå finfint. Underbart väder, fantastiska vyer och glada och nöjda kunder! Det är något verkligen speciellt med att se Mt Everest. Det är inte ett särskilt vackert berg, men det är mäktigt, kanske just på grund av att det är högst i världen. Man vill bara titta och titta på den där toppen.

Nu är det dags för paddling igen. Träningsläger med tjejerna, 14 tjejer ser det ut att bli denna gången! En vecka ska vi träna, och sen är det dags för tävling, Himalayan Whitwater Challenge, det kommer bli kul!

Brinner igen

Jaha, så var det dags att vara förkyld och ha feber igen. Igen! Jag som tycker att jag varit så hälsosam och nyttig och tränat och hållit på. Kanske har det varit för mycket. Sen är det väl som nepaleserna säger -
det är väderväxlingen. Nu är det äntligen riktigt oktoberväder. Svalt och soligt, klar luft med superhärliga vyer av bergen. Men som sagt svalt. Jag är inte typen som vill sova med fönstret öppet, jag vill andas varm luft…

31 oktober idag. Jag är alltid glad att oktober har trettioen dagar, det är alltid så mycket som ska hinnas med i Nepal den här månaden. Och den här gången ska det hinnas med att bli frisk.

Den 3 november ska förkylningen vara borta, då ska jag ta med mig 10 svenskar i olika åldrar upp till Everest Base Camp. Så, håll tummarna och krya på mig!!!

Speciell forspaddlingskurs

Tre glada svenska killar kom till Nepal för att vandra i de berömda bergen. Men de ville även göra något ytterligare äventyrligt och bokade in sig på en forspaddlingskurs med mig:

http://www.farawayadventures.com/adventures_nepal_seti.php

Turen blev på något vis en av de mest speciella turer jag guidat. Jag har lärt mängder av människor att paddla fors, men den här turen känner jag mig extra glad över fastän den faktiskt slutade med en liten olycka.

Jag är nöjd med att killarna uppenbarligen har gillat min hemsida och bokat därigenom. Jag är glad att de hittat sidan – delvis genom så viktiga rekommendationer. Sen är jag supernöjd med jobbet jag gjorde som började med att få till eskimåsvängarna på sjön första dagen. – Både viktigt för glädjenivån och självförtroendet. Forsarna på Seti var inte lätta. Monsunen var sen i Nepal i år – och vattnet är ovanligt stor vilket innebär stora vågor, bångstyriga virvlar och knepiga bakvatten. Men killarna gjorde ett bra jobb. De följde efter mig och paddlade på, lyssnade till mina tips. Det blev simturer här och där – vilket hör till paddlingen, men stämningen var ändå ständigt på topp och vi hade roligt!

Det som gjorde att jag hade extra roligt var att jag hade sådan fantastisk hjälp av Radha – en av ”mina” tjejer från Himalayan Adventure Girls. Radha är mitt stolta resultat av projektet och bevisade verkligen på denna tur att nepalesiska tjejer kan bli proffsiga räddningspaddlare och instruktörer – det kan de här killarna intyga på. Radha paddlade självsäkert ned för varje fors och var ständigt redo för räddning med ett glatt leende. ”How many fish did you catch? frågade hon Emil och skrattade varje gång han hade simmat genom en fors!

Dessutom hade vi med oss Babi, en av våra nya tjejer, som lärde sig paddla jämsides med killarna. Hon gjorde ett jätte bra jobb och hade bra balans, men var rädd i de större forsarna. Men trots rädslan så kom alltid glada skratt och leenden. ”Are you feeling scared Babi?” ”Yes, but enjoy enjoy!!!”

Två nätter campade vi på härliga vita stränder, åt god mat, pratade paddling och annat runt lägerelden och sov under vindskydd.

Oturligt nog hade vi som sagt en liten olycka sista dagen. Tobias skulle göra en eskimåsväng och drog axeln ur led. Lyckligtvis så förstod jag snabbt att det var just det som var problemet. Jag fick honom till land och fick snabbt tillbaka axeln på plats, jag fixerade hans arm också fick han åka gummiflotte den sista biten. Tyvärr missade han på så vis de allra häftigaste mest spännande forsarna på slutet av Seti, men positiv och härlig som han var så var han glad att få ha provat på rafting också!

På väg tillbaka till Pokhara satt jag med Radha och Babi på busstaket -
nöjd och lycklig och såg de vackra snöklädda i bergen så sakteliga bli glödande rosa i solnedgången.

Härliga dagar i Pokhara

Har nyligen avslutat ett introduktionsprogram för 6 nya nepalesiska tjejer i Himalayan Adventure Girls. Det var fantastiskt roligt. Vi spenderade 4 dagar i Pokhara och sedan 2 dagar på en raftingtur på floden Seti. Men jag vill börja med att berätta om de härliga dagarna i Pokhara. Tjejerna var mellan 17 och 23 år och är alla från olika nepalesiska folkslag. Så här såg dagarna ut:

05.30 Uppstigning

06.00 Påbörjar joggning / promenad uppför berget

06.30 Vi kommer fram till hotellet The Castle med fantastisk utsikt över sjön i Pokhara. Vi tränar aerobics i trädgården. Utmärkt koordinations-träning för tjejer som aldrig fått lära sig just någonting tidigare. Det är dessutom roligt och bra träning. Sedan gör vi armhävningar, det blir mellan 3 och 15 stycken per person – men det tar sig! Sedan stretchar vi.

07.00 Simträning i swimmingpoolen. Det kanske härligaste på dagen. Den första dagen kunde ingen simma riktigt, men sista dagen krålade 5 av 6 från den djupa delen till den grunda med nosen under ytan. Fram och tillbaka fram och tillbaka. Armar och ben samtidigt. Det är otroligt att jag som alltid har varit klen på att simma nu lär ut simning och tjejerna tycker naturligtvis att jag simmar som en gudinna!

08.00 Ombyte och promenad hemåt, vi shoppar grönsaker, ägg och frukt på vägen.

09.00 Äter bananer, dricker vatten och påbörjar matlagning. Jag får inte hjälpa till utan passar på att kolla mail och jobba lite.

10.00 Mat! Det finns ingen som daal bhat efter hård träning.

11.30 Paddling på sjön. Vi tränar på att paddla, svänga, luta, välta, simma med flytväst (den mest populära övningen) och vi har även börjat med eskimåsväng – Vilket går bättre än jag förväntat mig. Trots vatten-ovanan så är tjejerna otroligt lugna i kajaken och under vattnet och tekniken får de till. Kanske koordinationsträning redan ger resultat?

16.00 Ett trött gäng paddlar hemåt över sjön. Någon paddlar fortfarande sicksack på slutet och blir extra trött – men det kommer att ge sig – snacka om tjejer med viljestyrka. Alltid trötta men med stora leenden.

16.30 Vi äter något enkelt och vilar. Shoppar lite till middagen, ringer familj och kompisar. Pojkvänner?

19.00 Äter middag tillsammans på rummet och pratar sedan igenom dagen. Nu är det dags att träna engelska. Vi turas om att var och en berätta vad som var roligast respektive svårast under dagen. Jag ger även tjejerna i uppgift att berätta på engelska om olika saker. Till exempel om sin uppväxt, familj, nepalesisk kultur, högtider, historia med mera. Samtidigt som det är bra för dem att träna att prata engelska och lyssna på varandra är det spännande för mig att höra om de här tjejernas uppväxt, erfarenheter och syn på tillvaron.

Från nunna till raftingguide?

Har haft en fantastisk dag. Åkt buss från Katmandu till Pokhara, (ca 8 tim) med 6 stycken nya Himalayan Adventure Girls plus 2 ”gamla”. Vi är nu äntligen hemma hos mig i Pokhara. Här ska vi ha träningsläger. Tjejerna ska lära sig att simma ordentligt och paddla kajak. Det blir fyra dagar på sjön, och sen två dagar på floden. Vi kommer att träna engelska och jag kommer att plåga dem med styrketräning – för de flesta är lite väl tunna för att bli raftingguider eller kajakpaddlare. Det som är extra roligt nu är att två ”gamla” tjejer är med och instruerar.

En av de nya tjejerna, Sonam, har en väldigt intressant historia:

Hennes släkt är ifrån Tibet och hennes far är lama – alltså ungefär som en buddistisk präst. I nio år har hon bott i kloster! Men för ett par år sedan lämnade hon klostret och flyttade hem till sin by. Byn ligger 14 timmars bussresa plus tre timmars promenad från Katmandu. Väl hemma blev hon intresserad av att börja guida turister, då det var många sådana som vandrade förbi hennes hem på väg upp mot de snötäckta bergen! På ett besök i Katmandu fick hon höra om vårt projekt och sökte till vårt program! Hon är en härlig glad tjej med oerhört stark vilja och fin personlighet. Och att hon fått en välsignelse av självaste Dalai Lama gör att jag är extra glad att ha henne i vår klubb!

Blind vandrar till Mt Everest

Härliga nyheter. David, min första blinda kund har tillsammans med sin vän Ulrika precis avklarat sin vandring till Everest Base Camp! Det är en helt fantastisk bedrift – det här är en vandring på 14 dagar upp till en höjd på 5400 meter! Vår guide, samt alla andra människor i bergen var mäkta imponerade.

Nu vilar David och Ulrika hos vänner i Katmandu och de åker hem till Sverige den 7 oktober! Jag hoppas att få träffa dem i morgon och få höra lite mer detaljer om deras äventyr!

Läs resebeskrivningen här:

http://farawayadventures.com/adventures_nepal_everestbase.php